Nu presenteras del 2 av vår sekreterare Anders Lekander!

Stövare i litteraturen

Första litteraturkällan där gotlandsstövare skymtar är ett i ett jaktlexikon från 1832 (Swederus). Där står följande: Färgen svart, med ljusbruna ben, hvit buk och en ljusbrun prick öfver hvardera ögat. Denna färg var förmodligen ursprunglig. Sedermera hafva genom blandningar uppkommit de mest olika färger, äfvensom storleken högst betydligt varierar. Till formen är stöfvaren i allo spädare än rapphönshunden, har tunna läppar, smal, ofta spetsig nos, öronen små och hängande. Femte tån på bakfoten sitter högt upp på benet, stundom dubbel, och kallas sporre. Nack-knölen mera utstående än på andra hundar. – Bland dem hafva de Småländska och Gottländska tillvunnit sig största ryktbarheten, de senare med större skäl, emedan de efter väl inhemtad öfvning på sitt hemlands torra kalkgrund, lättare kunna följa spåren på annan mark. Men följden av detta anseende har varit att oduglingar från båda dessa orter utskickats till avsalu och betalats efter härkomsten, men ofta ej på något sätt i värde svarat emot ryktet och priset.

Det utseende som beskrivs liknar dagen smålandsstövare. Att gotlandsstövaren skulle vara gul nämner han inte. I ett tidigare jaktlexikon (Brummer 1789) beskrivs också en hund som liknar smålandsstövare. Eftersom Brummer bodde i Halland kände han troligen inte till att det fanns liknande hundar på Gotland. Liksom Swederus nämner han de dubbla sporrarna på bakbenen. Han fortsätter: Jagthunden  drifwer både hare, djur och räf: bäst därest man kan hafwa särskilte hundar för hwarje sort wildt, ehuru en jägare alltid ändå kan och bör hunna märka på hundens skällande; men i synnerhet på den bugt djuret tager, hwad sort wildt han drifwer.

Gotlandsstövarens historia, del 1

Stövarlika hundar på järnåldern

Hundar av stövartyp utvecklades i Mindre Asien, alltså ungefär i nuvarande Turkiet, Irak, Syrien. Dessa hundtyper spreds sedan upp genom Europa för att på 1600-talet nå Sverige med hemvändande krigare från kontinenten.

På de gotländska bildstenarna finns avbildningar av hundar. Bildstenarna gjordes under vikingatiden, runt 800 e.Kr. De gotländska vikingarna reste i österled ner till Miklagård i nuvarande Turkiet.

Hundarna på de gotländska bildstenarna är av en helt annan typ än dem man ser på de hällristningar som finns på sina ställen på svenska fastlandet. På hällristningarna avbildas spetslika hundar, medan hundarna på bildstenarna verkar ha nedhängande öron, kort päls, medellånga ben, uppdragen buklinje och ganska lång och tunn, svans. Påtagligt likt dagens stövare med andra ord.

Det är inte orimligt att tänka sig att vikingarna på sina färder inte bara fick med sig silver och guld hem, utan även en och annan hund. Talrika fynd av hundben i gotländska gravar och bosättningar visar att hundar var vanliga på Gotland på den tiden och betydde mycket eftersom de fick följa med i gravarna. Man kan av benfynden se att hundarna var medelstora, men någon närmare analys över dessa benfynd är ännu inte gjorda. Har vi upprinnelsen till dagens gotlandsstövare här?

Gotland, Gotland, Alskog, Gotland, Fornminnen-Ristningar, hällmålningar och minnesmärken-Bildristning