Denna artikel har varit publicerad i Allt om jakt och vapen, nr 4, 2020
Text: Johan Olsson

Gotlandsstövaren är en av våra minsta stövarraser, både till antalet och sett till det fysiska. Jag har haft nöjet att jaga hare med gotlandsstövare på Gotland med Jörgen Pettersson, ordförande i Gotlandsstövareföreningen. Jörgen har ett helt jägarliv av erfarenheter med stövarjakt och han har en av få svenska gotlandsstövare som är dubbelchampion.

Jörgen bor i Ronehamn på Gotland. Familjen består av sambon, två utflugna barn och två hundar. Han är född och uppvuxen en mil från sitt nuvarande hem och han har alltid bott på Gotland. Det är också på hemmaplan han gör merparten av sina jaktdagar.

-Visst är jag i väg och jagar med någon kompis på annat håll ibland, men det är nästan bara jakt på hemmaplan för min del, säger Jörgen.

Hartillgången på Gotland är god, men det är dessvärre för stövarjägarna även tillgången på rådjur.

-Vi bildade en jaktklubb här för cirka tio år sedan. Jag var faktiskt inte så positiv till det då, eftersom vi stövarjägare är vana att gå och jaga som vi vill. Men det har blivit en positiv utveckling med den, med bättre kontroll på vad som skjuts.

Det finns även gott om räv på ön, där denna säsong varit ett riktigt bra år.

-Finns det mycket kanin brukar det även finnas mycket räv, säger Jörgen.

Till vardags arbetar han på ett betongföretag och han är minst sagt aktiv i Gotlandsstövareföreningen. Jörgens far och farfar var båda jägare och det har alltid funnits stövare hemma hos familjen, men under Jörgens uppväxt var det schiller och hamilton som gällde.

-Det var mycket jakt hemma och jag hade många kompisar som jagade. Jag började i 15-års åldern, men på den tiden var det roligare att bygga ett gömsle och jaga duvor än att sitta och lyssna på ett rävdrev, skrattar Jörgen.

-Men när min far köpte sin första gotlandsstövare visade det sig att den bara drev hare, medan min far var rävjägare. Så då tog jag över den och sedan dess har jag bara haft gotlandsstövare.

Gotlandsstövaren

Jörgen beskriver gotlandsstövaren som en social och trevlig jakthund, som fungerar mycket bra i familjen och med andra hundar. När det gäller avel har man gjort inkorsningsprojekt i rasen med norsk hygenstövare. Det gjordes först en gång på 90-talet, men då utan någon omfattande uppföljning. Man har gjort samma försök igen för bara några år sedan med mycket lyckat resultat, där en av avkommorna blivit dubbelchampion. Rasen är även en väldigt frisk ras som inte dras med några generella sjukdomar, trots den smala avelsbasen.

-Vi vill ha en liten stövare i formatet så vi jobbar för att de inte ska bli så stora som vissa av de andra stövarraserna är, säger Jörgen.

Han beskriver rasen som mjuk och lättfostrad, nyfiken och lyhörd. Den har ofta god kontakt med sin förare och den är ofta, men inte alltid, spårnoga.

-Det är min uppfattning att gotlandsstövaren är duktig på att ta kalla spår. Ibland är den vinddrivare vilket är en fördel på de torra hällmarkerna på Gotland, där markvittringen är svag, men kan vara till nackdel på andra marker. Förvisso kan slagarbetet ta sin tid, men det blir i princip alltid upptag, säger Jörgen.

Ett dilemma som rasen brottas med är att det är för få hundar som kommer ut på jaktprov.

-Vi gör vad vi kan för att uppmuntra jägarna att komma ut på prov med sina hundar och där finns det lite mer att önska. Tyvärr är det många som är rädda för att misslyckas på prov vilket är synd. Jag har startat med min dubbelchampion på prov efter att hon blivit champion och då gått poänglös. Visst måste man ha en duktig hund, men det är aldrig en garanti för att det ska gå bra på prov. Då är det så mycket annat som spelar in. Har du bara en hund som söker självständigt och kan driva så tycker jag att du ska starta den på prov.

Precis som övriga stövarraser så är hare och räv de självklara viltslagen, men det förekommer även individer som jagar bland annat lo och björn.

Köpa en gotlänning

Om man är intresserad av rasen föreslår Jörgen att man ska ta kontakt med någon i föreningen.

-Vi har en bevarandestatus på vår ras vilket innebär att den ”alltid ska finnas kvar”. Detta gör att vi har specifika mål och vi vill verkligen få ut våra hundar på prov.

-Ett problem är tillgången på valpar som är lite för liten, men om man hör av sig till oss hjälper vi till. Något att tänka på även om detta är en social och trevlig ras är att det är en jakthund och den måste få komma till en familj där den får jaga.

Jaga in

Jörgen berättar att han tycker att en hundförare bör vara envis och lägga mycket tid i skogen för att lyckas med sin stövare.

-Om vi tar det från början så brukar jag alltid gå en valpkurs med min valp. Jag jobbar mycket med kontakt och ledarskap, hunden ska veta att det är jag som bestämmer, utan att jag för den delen blir för tuff. Jag tränar inkallning och lär hunden att sitta.

-Jag spenderar mycket tid i skogen och jag försöker gå med och vara nära hunden vid upptag, för att öka mina chanser att se vilket vilt det är som tagits upp. Är det rätt vilt får hunden jaga och jag finns med för att stötta vid behov. Är det fel vilt försöker jag att inte göra någon stor sak av det utan jag visslar in hunden och släpper på ny plats.

-Jag är alltid ensam med hunden under första tiden, bara för att inga ivriga jägare ska stressa mig eller hunden. När hunden sedan jagar tar jag gärna med mig passkyttar.

-Jag brukar försöka se till att ha en hare hemma så att jag kan dra lite enkla spår när valpen är liten. Det är ett bra sätt för att prägla den på rätt vilt, genom att lägga lätta spår och belöna.

-Här på ön har vi gott om får- och elstängsel. Jag lär mina hundar att passera dem, och jag lär dem även att inte intressera sig för tamboskapen. Jag vill att de kryper under, eller igenom stängsel för att de inte ska hoppa över och riskera att fastna i den taggtråd som ofta sitter i överkant.

-Jag är ofta ute väldigt tidigt på morgonen och om jag ser en hare passar jag på att släppa då jag vet att hunden får spår på rätt vilt.

När hunden är ung gör Jörgen endast korta dagar för att inte trötta ut hunden, men med tiden så klarar hunden längre dagar.

-Jag brukar försöka skjuta en hare för min unghund bara för att den ska få smak på sitt vilt, men sedan, när polletten väl har trillat ner är det inte så viktigt att skjuta varje gång.

Som avslutning frågar jag Jörgen om han har något riktigt bra minne tillsammans med sina stövare?

-Det måste vara när jag tog två förstapris under samma dag med Sabina. Hon gick först ett förstapris och jag visslade av henne. Sedan åkte vi till en ny plats, släppte och så körde hon ytterligare ett förstapris där. Även om man bara får räkna en av ettorna var det en häftig upplevelse.

Jörgen avslutar intervjun med att uppmana alla att både ställa ut och starta sina hundar på prov. När det gäller jakthundar så menar han att man nästan alltid får den hund man förtjänar.

-Vill du ha en duktig hund måste du göra jobbet med!

Johans intervju med Jörgen gjordes 2020 när Sabina, kallad Strumpa var 13 år och då Jörgen nyligen skaffat sin nya gotlandsstövare, Kättings Freya. Sedan dess slutade Strumpa sina dagar i september 2020 och nu har Freya hunnit bli två år och Jörgen jobbar på att få Freya till en bra jakthund.