Dags för inventering av våra Gotlandsstövare

Nyligen så fick ni som har en Gotlandsstövare ett utskick med
vår tidning. Med utskicket fanns även vår blankett för inventering av våra Gotlandsstövare. Vill påminna om vikten att denna blir ifylld och returnerad till Anders Lekander. (adressen finns i tidningen)

Bra om ni även anger eventuellt adressbyte, så får vi även
ordning på vårat hund/ägaregister.

Tack på förhand för din medverkan.

Gotlandsstövare som keramik….

En av våra följare vid namn Lill Lundgren, tillverkar keramik.

Hon har bl.a tagit fram en serie olika alster som har en Gotlandsstövare på kanten. (se bild)

Vid intresse för dylikt, så kontakta Sven Östlund/Lill Lundgren via vår FB-sida.

 

Nya valpar …..

6 tikar och 1 hane har sett dagens ljus!

Mor är SE 30306/2016 Aina

Far är SE58020/2015 Tikko

Tikägare är Tobias Austli. Han nås på mobiltelefon 070-560 8303.

Skicka gärna 1 SMS vid intresse.

Gotlandsstövarens historia

Gotlandsstövarens historia, del 1

Stövarlika hundar på järnåldern

Hundar av stövartyp utvecklades i Mindre Asien, alltså ungefär i nuvarande Turkiet, Irak, Syrien. Dessa hundtyper spreds sedan upp genom Europa för att på 1600-talet nå Sverige med hemvändande krigare från kontinenten.

På de gotländska bildstenarna finns avbildningar av hundar. Bildstenarna gjordes under vikingatiden, runt 800 e.Kr. De gotländska vikingarna reste i österled ner till Miklagård i nuvarande Turkiet.

Hundarna på de gotländska bildstenarna är av en helt annan typ än dem man ser på de hällristningar som finns på sina ställen på svenska fastlandet. På hällristningarna avbildas spetslika hundar, medan hundarna på bildstenarna verkar ha nedhängande öron, kort päls, medellånga ben, uppdragen buklinje och ganska lång och tunn, svans. Påtagligt likt dagens stövare med andra ord.

Det är inte orimligt att tänka sig att vikingarna på sina färder inte bara fick med sig silver och guld hem, utan även en och annan hund. Talrika fynd av hundben i gotländska gravar och bosättningar visar att hundar var vanliga på Gotland på den tiden och betydde mycket eftersom de fick följa med i gravarna. Man kan av benfynden se att hundarna var medelstora, men någon närmare analys över dessa benfynd är ännu inte gjorda. Har vi upprinnelsen till dagens gotlandsstövare här?

Gotland, Gotland, Alskog, Gotland, Fornminnen-Ristningar, hällmålningar och minnesmärken-Bildristning

 

Tekla – månadens hund – Januari 2020

Fakta:

SE40136/2011 Tekla.

Född 2011-06-02.

Ur en kull bestående av 5 tikar och 5 hanar.

Efter S57838/2003 Zingo.

Undan S16640/2009 Ronemarkens Stina.

Uppfödare var Per Göthe i Lindorna – Orsa.

Ägare var Ann-Charlotte Jensen i Ransäter – Värmland.

Här beskriver Ann-Charlotte sin hund Tekla….

”En snäll tik som charmade sin omgivning med sitt gulliga sätt. Hon jagade både hare och räv. Hon var en medelmåttig exteriört tik vilket bekräftades på de utställningar som hon deltog vid.”

Vi saknar henne!

Tekla 6 veckor med blivande hussen!

Skogsträning med min ägare Ann-Charlotte!

Här luktar det Jösse!

 

Uh va kallt om tassarna!

Månadens Hund december 2019 eller – Hundar vi gärna minns…

Gusse

Gusse var förstfödd i Agneta Herlitz och min kennel. Han kom alltså först ut i vår första kull i juni 1998. Modern Stella hade stora problem att få ut honom, men när väl han var född ploppade de övriga sex ut utan bekymmer. Det visade sig att Gusse var ungefär dubbelt så stor som övriga valpar. Han blev även som vuxen extremt stor för att vara gotlandsstövare. Han vägde ungefär 26 kilo och hade en mankhöjd på cirka 60 cm. Han blev aldrig utställd, eftersom hans storlek skulle diskvalificera honom. Dessutom hade han kroksvans, en skada han ådrog sig under födelseförloppet.

Är man stor och stark måste man vara snäll, och det var Gusse. Full av energi var han också och vi ville att han skulle hamna hos en erfaren jägare och hundmänniska. Vi fann en sådan i Småland, Ante J. Han tog sig an Gusse, som fick jaga i de småländska tassemarkerna. Så småningom tröttnade Ante på att Gusse var svår att kalla tillbaka under jakt, så han blev stående i hundgården. Vi tog då tillbaka honom, och han fick leva med oss resten av livet. När Agneta blev svårt sjuk 2007 hade vi elva gotlandsstövare, sex valpar och fem vuxna. Valparna kunde vi sälja, liksom någon av de vuxna, men vi såg ingen annan utväg än att avliva Gusse då, vid nio års ålder, alltså alldeles för tidigt.

På bilden syns Agneta med Gusse i mitten. Bakom Gusse står hans mor, Stella. Längst till vänster på bilden Vicke, en fullvuxen hane. I övrigt valpar.

Anders Lekander