Månadens Hund december 2019 eller – Hundar vi gärna minns…

Gusse

Gusse var förstfödd i Agneta Herlitz och min kennel. Han kom alltså först ut i vår första kull i juni 1998. Modern Stella hade stora problem att få ut honom, men när väl han var född ploppade de övriga sex ut utan bekymmer. Det visade sig att Gusse var ungefär dubbelt så stor som övriga valpar. Han blev även som vuxen extremt stor för att vara gotlandsstövare. Han vägde ungefär 26 kilo och hade en mankhöjd på cirka 60 cm. Han blev aldrig utställd, eftersom hans storlek skulle diskvalificera honom. Dessutom hade han kroksvans, en skada han ådrog sig under födelseförloppet.

Är man stor och stark måste man vara snäll, och det var Gusse. Full av energi var han också och vi ville att han skulle hamna hos en erfaren jägare och hundmänniska. Vi fann en sådan i Småland, Ante J. Han tog sig an Gusse, som fick jaga i de småländska tassemarkerna. Så småningom tröttnade Ante på att Gusse var svår att kalla tillbaka under jakt, så han blev stående i hundgården. Vi tog då tillbaka honom, och han fick leva med oss resten av livet. När Agneta blev svårt sjuk 2007 hade vi elva gotlandsstövare, sex valpar och fem vuxna. Valparna kunde vi sälja, liksom någon av de vuxna, men vi såg ingen annan utväg än att avliva Gusse då, vid nio års ålder, alltså alldeles för tidigt.

På bilden syns Agneta med Gusse i mitten. Bakom Gusse står hans mor, Stella. Längst till vänster på bilden Vicke, en fullvuxen hane. I övrigt valpar.

Anders Lekander